Som teknikentreprenör har jag över tio års erfarenhet av att bygga välfungerande team med högpresterande ingenjörer och systemutvecklare. Som science fiction-författare har jag ägnat de senaste fyra åren åt att försöka förstå de långsiktiga konsekvenserna av den tekniska transformationen som pågår omkring oss. En av de största utmaningarna för samhället stavas jobbpolarisering.
De senaste åren har larmen om att teknisk utveckling riskerar att leda till arbetslöshet åter seglat upp. Det här är ett kärt gammalt spöke som jag har skrivit om förut, men det som är intressant är att det denna gång främst är personer som kan mycket om teknik som varnar för utvecklingen.
För min egen del fick jag en avgörande insikt när jag flyttade ut till glesbygd för ett par år sedan.
Det handlar inte i första hand om huruvida det blir fler eller färre jobb totalt. Viktigare är att de gamla jobben försvinner överallt, medan de nya nästan uteslutande uppstår i de större städerna. Samt att det sker en polarisering mellan å ena sidan lågkvalificerade och å andra sidan högkvalificerade jobb.
Kortfattat kan man säga att teknisk utveckling och automatisering nuförtiden främst ersätter traditionella medelklassyrken. Under den tidiga industrialiseringen och under större delen av 1900-talet var det oftast de tunga och enkla jobben i jord- och skogsbruket, eller de monotona fabriksjobben som ersattes av maskiner.
Idag, när automatisering snarare handlar om ny mjukvara än nya maskiner, leder utvecklingen istället till att det är redovisningsekonomer och radiologer som förlorar sina jobb snarare än personer med lägre utbildning.
För att bygga all denna mjukvara krävs fler programmerare och systemutvecklare än förr, så mängden högkvalificerade jobb ökar. Kvar blir också fickor av enklare uppgifter som är svåra att automatisera. Dessa syns tydligt inom vad vi nuförtiden kallar för giggekonomin.
De som kör taxi för Über behöver inte längre vara duktiga på att hitta. Trots robotdammsugare är lokalvårdare svåra att ersätta. En flora av tjänster är på väg att växa fram runt hjälp med ärenden som att handla och bära hem mat, köra sopor till återvinning och liknande.
Det som händer är alltså att arbetsmarknaden polariseras. Medan man förr i tiden kunde se arbetsmarknaden som en pyramid med många enkla jobb, något färre medelsvåra jobb och några få riktigt högkvalificerade jobb ändrar hela bygget nu form.
Istället framträder vad som ser ut som ett timglas. De enkla jobben i botten är fortfarande många. Vissa yrken och uppgifter försvinner, men så länge uppgifterna är både knepiga att automatisera och enkla rent kompetensmässigt, finns så många arbetssökande att det är svårt att få lönsamhet i att automatisera bort dem.
I toppen har mängden högkvalificerade jobb ökat mycket. I synnerhet efterfrågan på kompetens för att utveckla och underhålla mjukvara. Men i mitten finner vi arbetsmarknadens nya timglasmidja. De medelsvåra yrkena blir färre till antalet och eftersom jobben oftast varit skrivbordsjobb och medarbetarna förhållandevis dyra är de idealt att ersätta dem med mjukvara.
Medan man förr i tiden kunde börja sin karriär som springpojke och sluta som direktör innebär den polariserade arbetsmarknaden också att det blir allt svårare att göra karriär. Eftersom de medelsvåra jobben försvinner finns ingen väg att avancera till toppen av pyramiden. Det är helt enkelt väldigt svårt att bli befordrad från Überchaufför till affärsutvecklare av plattformen.
För att ta sig in i gruppen med högkvalificerade arbeten behöver man först skaffa sig en universitetsexamen, vilket tyvärr stänger många människor ute. Antingen för att de saknar förmåga eller resurser för att utbilda sig eller för att de helt enkelt bor på en plats där det inte går.
Det här innebär att vi får både hög arbetslöshet och hög kompetensbrist samtidigt. Ju snabbare utvecklingen går, desto snabbare ersätts gamla uppgifter av nya. Men vad innebär det för dig?
För alla medborgare och politiker gäller såklart att vi måste bygga ett samhälle som klarar av att ge rättvis fördelning trots denna utveckling. Jag tror att politiken behöver skapa incitament för att det ska löna sig för företagen att agera på ett mer långsiktigt vis.
Men även vi i näringslivet, som behöver säkra tillgång på kompetens, behöver tänka till. När jag arbetar i bolagen jag är med och bygger upp eller föreläser för andra ledare brukar jag försöka sprida följande budskap:
1. Distribuera din organisation
När alla arbetsgivare slåss om kompetensen i storstäderna är det en stor konkurrensfördel om din personal kan arbeta på distans eftersom du då kan anställa människor i glesbygd som inte har lika stort utbud av arbeten att välja på.
2. Investera i internutbildning
Om du kan omskola dina medarbetare istället för att ersätta dem hjälper du till att förebygga en stor samhällsutmaning, men slipper även huggsexan om den redan utbildade personalen.
3. Anställ potential istället för kunskap
Femåriga universitetsstudier är en trång flaskhals. Om du följt föregående råd har du redan förmågan att utbilda personal internt. Om du då kan anställa medarbetare med stor potential istället för redan bevisade kunskaper kan du spara mycket tid och pengar.
